Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | joran persson och karin mansdotter | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Explorer A.E. Nordenskiold | Eric XIV, King of Sweden | klassisk |
Related Artists:
arnold schoenberg
Period: Modern (1910-1949) Country: Austria/USA Born: September 13, 1874 in Vienna, Austria Died: July 13, 1951 in Los Angeles, CA Genres: Band Music, Chamber Music, Choral Music, Concerto, Keyboard Music, Miscellaneous Music, Opera, Orchestral Music, Vocal Music
J.Thornthwaite
British.fl.late eighteenth century
Jean-Baptiste Pater
Jean-Baptiste Pater (December 29, 1695 - July 25, 1736) was a French rococo painter. Born in Valenciennes, Pater was the son of sculptor Antoine Pater and studied under him before becoming a student of painter Jean-Baptiste Guide. Pater then moved to Paris, briefly becoming a pupil of Antoine Watteau in 1713. Watteau, despite treating Pater badly, had a significant influence on him. However the two quarreled and Pater returned to Valenciennes, where he remained for two years. In 1721, Pater and the dying Watteau reconciled; subsequently Pater became a student of Watteau once again, although only for a month before the latter's death. Pater later claimed to have learnt everything he knew during those few weeks with Watteau. He was accepted into the Academie in 1728, presenting a large military work in the popular Watteau style - La Rejouissance des Soldats (Louvre).[1] Pater adopted the popular Fete galante subject matter, heavily imitating his teacher Watteau, indeed he directly copied some of his figures. Pater used a traditional Rococo pastel palette. His most characteristic difference in style from other artists of the time surrounded his use of shimmering lines. His most prominent customer was Frederick the Great, who sat for two portraits in the "Turquerie" style: LeSultan au Harem and Le Sultan au Jardin. One of Pater's most renowned works is Landscape with a Cart (Schloss Charlottenburg), which is considered to display a feathery application of paint that anticipates Francesco Guardi. The delicately constructed subject matter and figures subordination to the buildings represent a movement away from fete galante, however this development was cut short by Pater's death in 1736.